Snart gräsänka.

Vi kämpar på här hemma. Sjuklingen är fortfarande en sjukling. Tredje maskinen tvätt är i full gång och vi är insmorda i lavendeldoftande babyolja. Bra nödlösning när ett äppeldoftande hem mest känns som en utopi. 

Snart åker min andra hälft till Tjeckien. Det är tydligen ingenting alls att vara avundsjuk på - det är jobb. Jo visst, jag må vara lättlurad, men allt har sina gränser. DÄR går min. Lite bitter, men ändå inte, stannar jag och Elsa hemma denna gång. Vi kommer följa med när resmålet passar oss. Att inte följa med är alltså egenvalt.. Det känns lättare om man tänker så iallafall. 

Vi kommer sakna honom och följer troget racet hemifrån. Startnumret innehöll en 1:a, 2:a och en 3:a. I vilken ordning har jag glömt, men gissar på 312 eller 213. Och han klagar på avsaknad av grundintresse?! Det är ju på topp! 

Söker man på ordet gräsänka på nätet kommer följande upp; 

(skämtsamt) kvinna vars partner är frånvarande eller bortrest, vilket ger gräsänkan vissa nyvunna friheter.

Jag och Elsa kommer med spänning se fram emot våra nyvunna friheter.

Trött och ynklig, men alltid ett leende för kameran. En halv sekund efter bilden togs trillade hon med huvudet i väggen och då log vi inte längre.. 

Från sjuksängen // Magda