Jag avskyr kaviar.

Ja, jag avskyr kaviar. I detta fall skulle jag vilja sträcka mig till att även använda ordet äckligt. Men som man fick lära sig i skolan, "tycker mindre om". Så det är väl det jag gör - "Jag tycker mindre om kaviar". Jag avskyr kaviar. Tycker inte om det. Punkt. 

Som ni kanske förstått vid detta laget gillar, för att inte säga älskar, min man att jäklas med mig. I detta fall har han bestämt sig för att Elsa ska älska smörgås med kaviar på. Så vidrigt.

Till lunch idag blev det smörgås. Med kaviar på för Elsa och pappa. Endast ägg för min del. Våga vägra kaviar. I samma stund som jag tänker tanken "Elsa gillar inte heller kaviar, hon är som sin mamma" hör jag ett rungande "mmmmmm". Detta kommer i samband med att kaviarsmörgåsen närmar sig henne och tilltar i styrka ju närmare smörgåsen kommer. Helt ärligt, äckligt är ordet. Och som att detta inte vore nog anser mannen att det i detta nu är lämpligt att ställa fram en tallrik med bitar av smörgås till henne. Ja, hon måste ju få lära sig att äta själv. Jahopp, hej då luktfria golv, hej stinkande hem. Och hon brukar få äta själv, eller försöka. Så tro inget annat. Men just denna typ av mat (om vi nu ska kalla det mat) är inte det jag föredrar i just det fallet. 

Så mitt älskade barn luktar numera kaviar om händerna och i hela ansiktet. För den där vidriga lukten försvinner inte i första taget. 

Det var kanske därför jag kände att det var lämpligt att glömma stekpannan med steksmör alldeles för länge på plattan nu ikväll. Nu ligger det, utan överdrift, en dimma i hela huset och vi är glada om vi kan se från soffan till tv:n. Men det luktar iallafall inte kaviar här hemma. 

Dagen har annars bestått i att göra i ordning husvagn, fixa hemma, och en snabbfika med Frida, Andreas och Elsas kompis Märta. Däremellan hann vi även med att köra fyrhjuling en sväng - Elsa, pappa och mamma, hög mysfaktor. Uppdraget var att hitta olika djur, och vi hittade minsann ett rådjur och en hare. Inte illa! 

Öppnar bakdörren och möts av denna syn. Håret stod rakt upp, snacka om torr luft och statiskt hår! 

Kaviar är "mmmmmmm"...

// Magda

Punktering och hembakt.

Lördag och så långt en bra helg. 

Natten mellan onsdag och torsdag fick liten feber och förkylningen var ett faktum på torsdagsmorgonen. Feber innebär att Elsa tycker att det är mysigt att somna och sova på mig i soffan. Feber är inte bara av ondo, fast så får man såklart inte tycka. Givetvis hade sömnen nästan ordnat till sig när förkylningen slog till. Att då sova i eget rum och säng var inte ens att tänka på. I vår säng fick det bli och ja, där var den sömnen som bortblåst. 

Fredagen var lite bättre och det hade efterfrågats lite hembakt.. Så iväg till Kvantum för att handla ingredienser. För att konstatera att bilen inte gick riktigt som jag kan komma ihåg att den ska gå. Mycket riktigt, punktering. 

Jag intar en "jag-kan-ingenting-och-vill-inte-kunna-heller"-roll i dessa lägen. Ringer Charlie och frågar vad jag ska göra och vad han tror. Knepigt för honom att veta kan tyckas. Men bättre än att "jag-kan-ingenting-och-vill-inte-kunna-heller" skulle få för sig att ingripa. Till Elsas stora förtjusning blev det ett besök på Däckcentrum och nytt däck. Fälgen hade klarat sig men "det här har varit så ett tag och du har kört en bra bit med punktering". Usch, ibland skäms man och ibland vill man bara sjunka genom marken. Jaja, man kan inte vara bra på allt. 

Hembakt blev det, chokladbollar igår och biskvier idag. Resultatet fick godkänt. Och det var inte så krångligt som jag misstänkte. Inte lika goda som de vi fick förra året av Linda och Mårten. Men helt klart godkända! Rekommenderas! Recept från Ica. Nu väntar jag bara på anmälan till "Hela Sverige bakar"... Hahaha! (Observera att jag är mycket ironisk på den punkten.)

Dagens besök i Kristianstad resulterade i att vi handlade för en smärre förmögenhet till Elsa. Men visst, hon ska ju inte behöva vara kall/blöt när hon är utomhus. Så nu kan vi vara utomhus så mycket vi vill och orkar. Usch, alltid kan försäljarna spela på ens dåliga samvete. 

Endast kylning återstår. Riktigt nöjd med resultatet! 

Mitt hjärta smälter när hon börjar stampa lite lätt när musiken går igång. Lilla loppan! Idol gillar vi. 

Dagens besök i Kristianstad resulterade i inköp (investering?) av bra ytterkläder till Elsa. Nu kan vi inte skylla på att det är kallt ute.

// Magda

Det tar sig.

Maten intagen. Dottern i sin säng. 

Mannen "klipper sig" - rakar av håret till en fasanful(l)t kort längd. Han har annars korkskruvshår. Hans enda kommentar när jag försöker övertala honom att låta bli, och när jag inser att det är lönlöst och istället tjurar, är att jag "väl får hålla mig på avstånd ett tag om jag nu tycker att det är så hemskt". Jaja, jag överlever väl. Det är värst den första veckan, sen är det bra igen. I nöd och lust, i nöd och lust.. I nöd!

Varannan vecka lyxar vi till det med matkasse från Mat och Ro. Ett företag från Kristianstad som levererar matkasse hem. Det som gör det ännu mer lyxigt är att vi har valt alternativet "Kockens Förberedda", vilket innebär att maten är färdig. På sin höjd får man skala och koka potatis. Ikväll blev det viltgryta med ädelost. Och ett glas rött. Underbart att inte behöva fundera på vad man ska äta, därefter köra och handla, släpa hem maten och sen laga. Dessutom blir det mindre disk. Sa jag att det var underbart? Rekommenderas varmt! 

Elsa har börjat "skärpa till sig" när det gäller sömnen. Ikväll somnade hon snällt i sin säng efter att ha druckit lite välling. Inte ett pip. Det är sällsynt. Väldigt sällsynt. Och ett par nätter i rad har hon sovit riktigt duktigt. Bara vaknat någon gång. I natt sov hon 20-04 och därefter till 07 efter en slurk mat. Det kan jag leva med ett tag! Peppar, peppar, ta i trä! Underbart! 

Babysimmet går som tåget och nu har vi lärt oss att dyka. Dyka innebär att man är under vattnet. Inte att man dyker från kanten. Det är riktigt skönt att få bada i en stor bassäng med 35 gradigt vatten. Dessvärre blir vi lite bortskämda. Elsa kommer med största sannolikhet att förvänta sig samma temperatur på semestern på Gran Canaria. Och definitivt jag med, badkruka som jag är. Där är det dock cirka 13-15 grader kallare i poolerna.. Kan bli en rolig överraskning om inte annat. 

Balansövning. Full koncentration. 

Omorganisering i kylskåpet. Ketchup och chokladsås i grönsakslådan. Vart annars?

// Magda 

Regn, hagel, blixt och dunder.

En oplanerad dag för mig och Elsa. När Elsas dag är slut är tanken att jag ska iväg och rida. Ska bli härligt. 

Efter Elsas förmiddagslur beslutade vi oss för att hälsa på hos Elsas morfars jobb. Promenaden är 3,2 km och tar cirka 38 minuter (enligt Google Maps). Det är inte med anledning av att ni ska tycka att jag är duktig som promenerar som jag skriver ut sträcka och tidsåtgång. Nej, om det ändå vore så. 

Vi promenerade och sprang en del av sträckan till VEAB. (Det där med att springa skrev jag dock för att imponera lite.) Besöket bestod mest av att Elsa stod med huvudet inkört mellan mina knän och hoppades att alla runt om henne skulle försvinna. Om hon kunde skulle hon nog önska att hon kunde krypa in under skinnet på mig. Iallafall, precis som i Harry Potter, dra en osynlighetsmantel över sig. Och japp, detta kopplas ihop med Separationsfasen. 

Trött och hungrig var ledorden när vi efter en timme begav oss hemåt. Det började regna lite direkt när vi kom utanför dörren, så regnskyddet åkte på vagnen och därmed Elsa. Ganska direkt efter att vi börjat gå började det hagla. Och därefter började det blixtra, åska. Och den berömda kranen var fullständigt öppen. 

Helt ärligt, hur blöt kan man bli? Jag blev så blöt som det går att bli ganska direkt. Hittade ett litet rönnträd (buske?) som minskade regndropparna med någon procent. Ett tag stod jag där, sen gav jag upp. Det var ändå lönlöst och hem skulle vi. Dagen till ära hade jag även mina glasögon på mig, mindre lyckat. Kombinationen av regn och glasögon gjorde därmed att synfältet var begränsat till cirka 10% av det normala. Det är nu det blir intressant att vägen som återstod var 3.1 km och 35 minuter. I samma sekund som jag inser att det bara är att gå på, ringer telefonen. 

Någon minut senare blir jag och Elsa upphämtade av morfar. Tack! 

Och ingen behöver vara orolig för att det gick någon nöd på Elsa. Hon satt torr i sin vagn med sitt Storm Cover. Eventuellt något chockad av hagel och blixtar kan tilläggas. 

Nu ligger vi nerbäddade i sängen med en filt över oss. Elsa sover. Och det lär hon nog göra ett tag efter dagens äventyr. 

Snart är det vår igen va? 

Nej, idag var vi trötta och kanske lite hungriga också. Och vem vill jobba när man kan leka? 

// Magda

9 1/2 månad.

Rapport från en 9 1/2 månad gammal Elsa.

I natt sov jag hela natten. Det var härligt och gjorde mig extra pigg och glad. Jag sov därav även mycket bra på dagen. Mamma och pappa är mycket nöjda med min insats. 

När man är 9 1/2 månad har man lärt sig att busa och hitta på hyss. 

Igår lärde jag mig att när det är tråkigt och jag inte vill sova på kvällen, då sträcker jag ut armen mellan spjälorna i sängen. Med en napp. Och släpper därefter ner den. En efter en. Detta kan därefter eskalera i att kasta dem. En efter en. 

Ikväll lärde jag mig även att man kan ställa sig upp i sängen. Så nu tänker jag verkligen inte sova. Det är ju toppen att kunna stå i sängen och när det bli långtråkigt kan jag variera med att kasta ut en och annan napp. 

Toppen!

Men jag är annars en snäll, busig tjej. Som blivit väldigt stor väldigt snabbt. Mamma speciellt tycker att det är lite jobbigt. Pappa är mest glad. Då kan vi snart busa, busa, busa.

Over and out. 

Flitens lampa.

Idag har det tränats. Och tränats och tränats lite till. Elsa har kommit på att man kan ställa sig upp utan att hålla i någonting. Minen hon har när hon hittat balansen och släpper stödet är obetalbar. Och ljudet, ett fniss blandat med oerhörd stolthet.

Och nu när hon lärt sig ställa sig upp i kombination med att "krypa" blir det fart här hemma. Blandar man sedan in gåvagnen i det hela har vi en riktigt lyckad kombination. Tycker Elsa. Jag har hjärtat i halsgropen och så gör vi båda likadant. Blundar och hoppas på det bästa. Pappa är den enda som gör ett seriöst försök att försöka kontrollera situationen. Han försöker lära henne hur man svänger. Dit har vi dock inte riktigt kommit ännu. 

Jag ger det en vecka. Sen kommer hon gå själv. Vi får väl se. 

Hemmet är någorlunda säkrat nu, lite eluttag kvar. Det praktiska i det hela är att Elsa allt eftersom visar vart det behöver säkras. Så det ger sig med tiden. 

Full fart, och samtidigt kolla in i kameran. 

Här någonstans brukar det bli för mycket på en gång. Titta på TV/sig själv i spegeln samtidigt som man går.. Det får bli nästa lektion. Efter vi lärt oss svänga. 

// Magda

En erfarenhet rikare.

Torsdagseftermiddagar innebär vanligtvis ridning för mig och pappa/Elsa-tid för övriga familjemedlemmar. För andra veckan i rad blev lektionen hastigt inställd och jag fick istället tillfälle att utnyttja mitt nyinköpta gymkort. Dels var jag inställd på att motionera och dels ville jag inte, för andra veckan i rad, inkräkta på kvalitetstiden mellan far och dotter. Därmed bokades ett Zumba-pass.

Visst låter det exotiskt och nästan lite spännande. Zumba.

Och visst, lite ödmjuk är man ju så klart första gången man går på ett nytt pass. Dock har jag, kanske ingen stor nyhet för de allra flesta, höga krav på mig själv och så även på min insats på Zumban. Även om det är första passet. Tilläggas bör att jag har dansat mycket showdans i mina dagar och anser därmed mig ha grunden och relativt lätt för att lära in nytt.. 

Visst har nog de flesta av oss sett TV-shop reklamen över Zumba Fitness. Ni vet när det står minst 200 personer i en jättesal. Alla ler, dansar och ser ut att ha jätteroligt (och ingen är ofräscht svettig, bara lagom). Och man tror väl på reklamen? 

Timmen mellan 16.30 och 17.30 i torsdags innehöll mycket blandade känslor. Jag häpnades över min oförmåga att följa med i dansen. Min hjärna gick på högvarv och de första 20 minuterna ansträngde jag mig till mitt yttersta för att hänga med. Men när jag stolt tror att "nu hann jag minsann snurra ett varv där också" inser jag att den otroligt energifyllda människan som håller i passet redan snurrat två... Tanken "Hur orkar hon?!" tänktes mer än en gång.  

Därefter måste jag nog erkänna att en del av mig gav upp. Och då blev det bara värre. Jag börjar studera hur komiskt det hela egentligen är, se på hela rummet och hur oerhört dåliga allihop är (ursäkta min ärlighet, men det är sant) och att den enda som med värdighet tar sig igenom passet är, just det, instruktören. Alla gör helt olika, går åt olika håll och hoppar helt i otakt. Ett tag tyckte jag att dansen (så som den var tänkt att utövas) liknade musikvideon till "Gagnam-style". Googla det så ser ni oss, i princip. 

Efter 20 minuter började jag fundera ut olika blogginlägg. Jag började leta efter ert väggur efter 30 minuter. Efter 40 minuter var jag lättad över att kunna konstatera att ja, rummet är i princip helt insynsskyddat. Efter 50 minuter var förnedringen i princip över. 

Jag ska så klart dit igen. Nu förstår jag varför de som dansar i reklamen är så väldigt glada. Zumba är ju hur roligt (att titta på) som helst! 

Håller tummarna.

Håll tummarna att natten innebär SOVA. Blir alltid lika besviken när det inte blir så, men nu tror jag verkligen att det är på gång. (Skriver mest så, innerst inne har jag nog gett upp hoppet helt.) 

Tröttare än tröttast är det nu dags för sängen och skönhetssömn. Skulle nog behöva sova 173 dygn i sträck för att bli snygg. Eftersom det där med att sova många timmar, mer nu än någonsin, inte känns så troligt har jag idag blivit stolt ägare till ett gymkort. Med korthållare att hänga om halsen. Om inte annat ser man ju ganska fräck ut i träningskläder och kortet runt halsen. Alltid en början.

Fick några mysiga bilder på mig och Elsa idag. Stora tjejen som gillar att gosa. Härligt! 

Mys mys mys. Det behöver vi mycket av.

Verkar vara en liten tand på gång igen. 

// Magda

Plötsligt hände det.

Att ha barn innebär att man inte sover som förr. Och i det stora hela så är den där sömnen inte så viktig i jämförelse. Men dessvärre verkar den vara livsviktig. Bokstavligt talat. Kroppen och framför allt huvudet blir galet av att inte få sova. Sedan jag blev gravid är det 1,5 år sedan. På 1,5 år har jag inte sovit mer än maximalt fyra timmar i sträck. Vanligtvis bara två. Och det har börjat ta ut sin rätt. 

Men så i natt hände det, eller kanske rättare sagt kunde ha hänt. Elsa somnade redan 18.30, gick inte att lägga henne senare. 18.00 blev det stora protester och det enda som återstod var sängen. Babysimmet tog nog ut sin rätt.

Hon sov till 04.30, åt och sov därefter till 06.00. Mamman, det vill säga jag, sov dock inte. Eller jag sov som jag brukar. Har ju vant mig vid när Elsa vaknar och där ligger jag klarvaken och väntar på att hon ska vakna.. Uttrycket "sova som ett barn" har jag fram tills inatt inte förstått. I natt hände det äntligen, hon sov som ett barn. 

Nu gäller det bara att hålla tummarna att en något stabilare nattsömn är inom räckhåll. 

Då återstår bara att försöka "läka" min egen sömn. Men det ska nog gå.

Och äntligen, hon kryper och är glad. Även om man får påminna henne om att följa efter mig om hon inte vill vara ensam. Det är ju oftast mycket enklare att gråta en skvätt och sträcka ut armarna. "Fröken Bekväm". 

Efter en bra natt är det lika bra att passa på. Idag blir det till att införskaffa gymkort med ambitionen att gå på gruppass. Den där semesterresan närmar sig och det finns ingen vass att gömma sig i vid poolen. Så det är bara att bita i det sura. 

Först krypturen avklarad. Från sitt rum till vårt sovrum. En tur på hela fyra meter.

Fina liljor fick jag av Frida i fredags efter en natt som inte bestod av så mycket sömn. That's what friends are for!

// Magda

Fotobok från bröllop och dop.

Hon är tillbaka igen.

Hon är tillbaka. Härligare än någonsin och oj vad jag saknat henne. Och hon är bättre än vad jag kunnat ana. Hur ska det här sluta, jag som trodde jag redan var upp över öronen förälskad. Och så ska man dessutom lära sig att säga nej? 

Maten fungerar bättre, magen fungerar bättre, sömnen fungerar bättre. Dock är det helt enkelt så att det där med att somna är ett gissel, hon avskyr det. Oavsett tid på dygnet. Elsa tar inte napp, vilket enbart är på ont. De som aldrig haft ett barn som inte tar napp tror jag inte kan föreställa sig hur det är. Det är j-o-b-b-i-g-t. Hellre lära ett äldre barn att sluta med napp än att ett barn med stort sugbehov inte kommer till ro. 

Så enda jobbiga i vår tillvaro just nu (läs: idag) är att somna. Det kan jag leva med. 

Har på nåder fått vara med på "Elsa och pappa-tiden" i eftermiddag/kväll. Min ridlektion blev inställd och de var snälla och lät mig vara med. Blev en tur till Mala för att hälsa på vovvarna och gammelmormor och gammel-Anders. När det är "Elsa och pappa-tid" får jag inte bestämma någonting. Därav blev det kvällsmat på restaurang Gyllene Fågeln. Även kallat McDonalds.

Tack för idag slut för idag.

Snälla Elsa, somna nu. 

// Magda 

Längtar efter att resa igen.

Om tre månader är det dags att åka på en kombinerad bröllops/30-års/1-års-resa. Ska bli så härligt att komma iväg hemifrån och ha två hela veckor tillsammans med bara lilla familjen. Det behöver vi. Och visst måste man även fira att vi då klarat av föräldraskapet i ett helt år? 

Hotellet visade sig vara ett riktigt lyxhotell med 5 stjärnor. Och som vanligt upptäckte jag nya saker efter jag bokat resan. I detta fall att män måste bära långbyxor i restaurangen. Tur att min man ÄLSKAR sådana saker. Han kommer troligen komma i långbyxor och bar överkropp. Bara för att. 

Men det ska bli skönt och något riktigt härligt att se fram emot. Denna gång har vi allihopa giltiga pass så akutpass på Sturup (när avresa är från Köpenhamn) ska vi nog kunna undvika denna gång. 

Några bilder från hotellet, kommer från ving.se.

Min man avskyr att titta på bilder på resmålet innan han åker dit. "Då har man ju inget att upptäcka när man väl kommer dit?!" Det är ju halva nöjet, eller?

Jag kan bara konstatera att det är skillnad mellan män och kvinnor. Iallafall mellan mig och min man. 

// Magda

En dag i kollektivtrafikens tecken.

För första gången sedan Elsa kom har jag åkt tåg. Känns som att jag gjort det ganska så mycket så en paus var välbehövlig. 

Och ska man åka kollektivt ska man åka rejält. Buss och tåg till Älmhult. Träffat kollegorna i hultet och en lunch på det. Med en snäll dotter, tack Elsa! Promenad till nya varuhuset. Buss, tåg och slutligen buss igen innan vi sex timmar senare landade i sängen. 

Det är inte annat än att det är lite mysigt att åka tåg. För när man sitter där och kommer på sig själv med att smyglyssna på andras djupa konversationer, och samtidigt diskret stirra på dem och gärna gapa lite också åt tokigheterna som sägs. Det är då man inser tjusningen med att åka kollektivt. Och samtidigt inser jag att jag glömt alla oskrivna lagar. Jag hade iallafall vett att inte åka mitt i rusningstrafik, i övrigt överträdde jag och min barnvagn nog samtliga kollektivtrafikregler.

Det blev en tur till IKEA när vi var i Älmhult. Min ena kollega ryggade tillbaka när jag berättade om mina planer för dagen. Men det gick faktiskt över förväntan. Efter att ha hållit låda på IT-avdelningen, lekt "tagen" och lunchat var fröken Turesson helt slut och somnade snällt (?!) i vagnen. Ingen är mer förvånad än jag. 

Projekt "myshörna" på Elsas rum skulle påbörjas och inhandlingen skedde så klart på IKEA. 360 kr - det är jag nöjd med! Jag la två bäddmadrasser till spjälsäng ovanpå varandra. Ett dra-på-lakan på det och sen kuddar. Inget märkvärdigt men mysigt blev det och lite mindre eko på Elsas rum. Nu återstår lite tavlor i Elsas höjd och ett försök att tapetsera rullgardinen.. Får leta tapetrester en regnig dag. Och ha en ny rullgardin i beredskap om det inte går som det är tänkt.

Noga kontrolläsning av IKEA-kvittot. Elsa är min personliga revisor nuförtiden..

...och även inredningsinspektör. 

Ett steg i rätt riktning. Del 1 klar. 

// Magda

Kräftor och babysim.

Helgen har gått och det är återigen ny vecka. Även ny årstid, officiellt höst. Och som på beställning är det riktigt höstväder, om än med en solig eftermiddag. 

I lördags bjöds det på kräftor på Hassellunden. Familjen Pettersson/Lavin var inbjudna och kräfthattarna var på. Såklart dukat till sex personer och Elsa och Märta satt snällt och tittade på spektaklet. Som alltid kommenterar min man hur dumt det egentligen är att äta kräftor. Det bör rimligtvis gå åt mer energi att komma åt maten än vad den innehåller. Och visst, så är det nog. Tur att tillbehören innehåller kalorier så att det räcker och blir över. 

Söndagen bjöd så klart på gudstjänst klockan 11, så man fick passa sig för att bli alltför dålig av kräftorna. Nä, kanske inte hör till vanligheten med söndagsgudstjänst i vår familj, men Elsas dopängel skulle hämtas och därav besöket. Det var riktigt mysigt och hela gudstjänsten var anpassad till mindre barn. Fröken Turesson gillade det skarpt. Särskild delen med att göra höga ljud och vara fascinerad av akustiken.. 

Och sen är lektion 1 av 8 avklarad på babysimmen. Målet: Att "hoppa" (bli knuffad/slängd?!!) från kanten, ta sig upp till ytan och återvända till kanten och hålla sig kvar. Hallå?! Hon har precis lärt sig sitta! Nästa gång måste jag nog dubbelkolla om det var JAG eller min dotter som skulle utföra den där manövern. Jag vägar nämligen om man inte får hålla för näsan. Hur ska detta sluta? 

Nu sover hon snällt i sängen och jag tänkte passa på att duscha och om turen är på min sida eventuellt hinna laga något ätbart också. Klockan åtta är det Idol. Och även om jag skäms en del för att erkänna det så är det ganska skoj att titta på uttagningen. Heja förnedrings-TV! 

Fröken är något skeptisk till maten.. I detta fall är jag beredd att hålla med henne. 

Simmarna redo för lektion 1. 

Efter bad blev det fika. En fika i lugn och ro trodde mammorna. Lagom till maten var serverad vaknade både Elsa och Märta. Inte missar man något sådant.. 

//Magda