Kaos, kaos, kaos.

Ibland blir det tokigt, om man har tur. Har man otur blir det kaos. Det blev det idag. Gör ett försök att förmedla det hela. 

Och till dig Elsa; Mamma hoppas att vi kan skratta åt detta tillsammans en dag. Förlåt. 

Med siktet inställt på att klara av nummer 2 på att-göra-listan (som efter ytterligare en, låt oss kalla det incident, blivit prioriterat som nummer 1) ställde jag mig i duschen. Kom då på den briljanta idéen att även Elsa behövde bli ren (av samma anledning som jag). 

För att effektivisera det hela (kom ihåg hur svårt det är att vara effektiv med en liten sjukling) bestämde jag mig för att tappa upp badvatten i Elsas balja samtligt som jag springer ut i köket för att värma lite mat. Elsa sitter snällt och väntar på sitt bad i badrummet när jag hör ett gallskrik. Man hör skillnad på gnäll och skrik. Detta var ett ihärdigt gallskrik. Jag tänker att "det här med Separationsfasen verkar ha tagit i rejält i samband med att hon sjuk". Skriket tilltar och jag hinner tänka att "Nej, men inte har hon väl ramlat när hon sitter?" 

Jag sticker fram huvudet för att se vad som egentligen är fel. Möts av en duschstråle som når enda ut i köket. Måånga meter bör tilläggas. 

Duschslangen som jag så fint placerade i baljan hade slitit sig och ALLT som befann sig innanför badrummets fyra väggar var totalt dyngsurt. Inte minst lilla Elsa som vid det här laget, tekniskt sett, inte behövde något bad för att bli ren längre. 

Ett bad fick det bli iallafall. Om inte annat för att förebygga en eventuell vattenfobi. Duschslangen vågade hon med mycket stor försiktighet tillslut också röra. 

Och jag lyckades, om än ofrivilligt, våttorka hela badrummet inklusive väggar och inredning. Synd bara att det inte var det golvet som var i störst behov av en rengöring.

Mycket vatten blev det..