Andrum.

Maken är hemma igen. Måste erkänna att jag fällde en tår när jag såg hur Elsa reagerade när hon såg honom igen efter fyra dagar i Tjeckien. Hur lycklig som helst! Och om det har med det att göra eller ej vet jag inte. Men Elsa är som förbytt och helt sig själv igen, om än med en vilja som inte är av denna värld. Vart ska detta sluta? 

Mat har varit helt uteslutet i Elsas värld, likaså att stoppa saker i munnen. För er som inte har små barn i er närhet kan jag informera om att normalläget är att ALLT ska in i munnen. Elsa tvärvägar helt. I det fall hon skulle stoppa in en sten i munnen skulle jag jubla. Det är jag nog relativt ensam om som småbarnsförälder. Detta är för övrigt noterat i BVC-journalen. Viktigt. 

I måndags vände det. Inte att stoppa saker i munen, men att glatt gapa och äta gröt och fruktpuréer. Hade någon berättat för mig hur glad jag kunde bli över en sådan struntsak tidigare hade jag aldrig trott på det. Men överlycklig är jag. När hon nu vill äta, för det är givetvis inte så enkelt att det nu är så alltid. Men en extra krydda i tillvaron blir det. Ska hon äta eller inte? 

Morgondagen bjuder på ridning. Denna gång turridning på Hovdala i 2,5 timme. Ska bli så härligt! Träningsvärken bör kulminera på lördag - check!

Just för stunden är Elsa bortrövad (börjar misstänka att just så är fallet) av sin pappa. De är och tittar på enduroträning på Hovdala. Elsa ska sova om 10 minuter, och misstänker starkt att Elsa och pappa är mycket upptagna på sitt håll. Men det är härligt! Jag får lite andrum och det behövs emellanåt! 

Jag har passat på att göra en cheesecake med Marabouchoklad till lördagens kräftskiva. Även hattar, girlanger och annat nödvändigt är inhandlat. Skoj! 

När pappa kom hem var Elsa tvungen att visa hur mycket hon lärt sig under tiden han varit borta. (På denna bild har pappa spenderat två sovandes timmar på golvet på en nattfärja - det syns..)

Elsa gillar att riva sönder papper. Även sedlar räknas till den kategorin. Här leker hon därför med morfars kort istället. Säkrare för alla. 

Äntligen är "Separationsfasen" mindre påtaglig och att sitta på rummet och leka och lyssna på musik är härligt igen! 

// Magda