1 år, det bästa i mitt liv.

Igår när vi skulle lägga oss sa jag till Charlie "denna natten för ett år sedan var ingen höjdare". Nä, roligare kan man ha, och drygt med över 20 timmars intensiv förlossning. Men sen kom världens bästa dotter som belöning. 06.20 den 3 december 2012. 

Och nu har hon alltså varit hos oss ett helt år redan. Och OJ vad vi hunnit med mycket skoj! Att inte jobba och vara hemma så länge med henne har varit helt fantastiskt roligt. Och visst, även fantastiskt jobbigt ibland. Men det är så livet är, ibland upp och ibland ner. Och att få barn handlar om just det. Att leva. 

Imorse 06.23 (3 minuter "för sent") sjöng vi för henne. Och en leksakshund som man kan dra efter sig i snöre utdelades. Sista födelsedagspresenten för i år. Om 3 veckor är det dags för julklappar. Vi får flytta eller bygga ut för att få plats. 

Imorgon åker vi på semester. Ska bli härligt, men måste erkänna att jag verkligen längtar tills vi sitter i bilen och är på väg, eller kanske ännu hellre, är framme på hotellet. Morgondagen blir en tuff dag för oss alla så idag blir det mycket vila, frisörbesök och packning. 

Att packa med en 1-åring är som, jag vet inte vad. Ett plagg i väskan, fyra åker ut. Så kanske inte konstigt att det stundtals känns som att vi aldrig kommer komma iväg. 

Två härliga veckor i solen med de två bästa. Det är härligt! Och det har vi framför oss. Kommer hem lagom till julförberedelserna. Hoppas på att det kommit snö så vi kan testa Elsas nya pulka då. Om inte annat finns det nog två föräldrar som gärna provåker både en och två gånger. 

Ta hand om er! Så ses vi igen till jul. 

Ett år sedan hon kom till oss. Älskar dig så otroligt mycket. Vårt hjärta. 

Ett år senare och fullt ös. Bus i ögonen och alltid något på gång. Men visst ser man att det är samma lilla Elsa? 

// Magda

Stöd insamlingen till tyfonens offer.

Har startat en insamling till Tyfonens offer på Unicefs sida. En insamling som går direkt till Filippinerna och som är länkad till Unicefs stora insamling.

Skänk 50 kr direkt via SMS. Skicka KÄMPA 2422 till 72900. Eller gå in på http://unicef.se/egna-insamlingar/till-tyfonens-offer-i-filippinerna

Eller varför inte passa på att bli världsförälder om du inte redan är det?

Små små medel för oss kan göra stor skillnad för någon som har förlorat allt.

// Magda

En månad senare.

Har inte blivit mycket bloggande på sista tiden. Inget alls på nästan en månad för att vara ärlig. Tänkte att jag skulle fundera på varför, men det är helt enkelt så att sedan Elsa börjat gå har det inte funnit mycket tid över till något alls. 

På gårdagens schema stod sista gången med Föräldragruppen, klockan 13.00 var tiden. 12.45 började vi så smått att förbereda oss för att sätta oss i bilen. Jag tänkte att lite smink piggar upp en ganska sliten mamma. Glasögonen åkte av och sminket skulle på. 

Elsa blev plötsligt sur för att hon inte kom in i badrummet. Hon har börjat stänga dörrar och tycker att det är spännande. Dock blir hon förbannad på mig när hon sen inte kommer in genom dörren hon precis stängde.. 

Jag öppnar dörren och in i badrummet tågar hon. Vad jag, utan glasögon, trodde var en sönderriven röd servett visade sig vara blod, i massor. Små små steg av blod visar sig på badrumsgolvet. Gah! Och inget säger hon heller. Busunge! Ringer pappa Charlie som får ta en akututryckning hemåt. Iväg till vårdcentralen direkt där de limmar och tejpar skärsåret under tån.

Nu är hon som ny igen, tur det!

Alltid är det något, fullt ös minst sagt! 

Lilla loppan, tur det gick bra! 

// Magda

Shopping.

Att handla med en liten är inte det roligaste. Att handla i en matvaruaffär går bra, det tycker hon är roligt och spännande... (Det en annan tycker är maximalt uttråkande). Att handla kläder däremot undviker jag i det längsta. Då finns det inga kundvagnar att åka i och sitta i vagnen "inomhus" är pest. 

Insåg igår att jag inte handlat några kläder till Elsa "på riktigt" sen hon föddes. Frågar ni "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" skulle han säga att jag inte gjort annat. Men det blir mest sådant nödvändigt ont och inget man kan mixa och matcha med. 

Och med en stundande utlandsresa behövs lite nytt som inte nödvändigtvis passar till vårt kalla klimat. 

Hittade massor på babyshop.com och blev riktigt nöjd. Och inte behövde jag utsätta mig för fysisk shopping heller. Perfekt! Nu väntar jag med spänning på paketet och håller tummarna att allt är lite stort så hon kan växa i det. Allt annat ska jag tvinga mig själv att skicka tillbaka! 

// Magda

Härliga helg.

Då var det åter måndag och nästsista gången på babysim. Får se om vi även går på fortsättningskursen. Ett bra sätt att verkligen komma iväg och bada och dessutom får Elsa träffa andra bebisar och även sjunga lite. Allt komprimerat på 30 minuters intensivt badande. 

För att upplevelsen ska bli så bra som möjligt gäller det att vara lugn innan och efter - samtidigt som man ska hinna med att packa, sova på förmiddagen, äta lunch, byta blöja (man vill gärna att de behoven uträttas för förmiddagen och inte i vattnet) och ta sig till Kristianstad. Det ger verkligen en extra krydda att Elsa nu går. Hon är inte på samma plats länge och att smita i omklädningsrummet när mamma byter om är oerhört underhållande. Och dessutom att, efter vi är badade och ombytta, hitta vatten på golvet att sitta i och halka runt i är ju bara ännu bättre. 

Igår blev det en härlig söndagsutflykt till Höör och simhallen. Vi hade tur och fick ha hela varmvattenbassängen för oss själva och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" kunde göra sin egen version av babysim.. Hans "dyk" med Elsa var helt ärligt under all kritik. Men det får väl vara okej för att vara första gången. Tur Elsa är förlåtande. Hon har inte behövt dricka så mycket vatten sen det dyket om man säger så.. Och "turboslungan" lär vi inte göra idag på det riktiga simmet. Nej, de påhitten är det nog bäst om vi håller för oss själva. Men hon gillade det. Och skrattade högt. Även att åka vattenrutschbana. Jag tyckte att det var läskigt, men sen är jag en riktig mes också. Kommer bli riktigt härligt med semester och att bada i två veckor! 

Vi har än så länge hunnit med att äta frukost och somnat om igen. 30 minuter av förmiddagsvilan är avklarade. Spännande att se hur länge hon känner för att sova idag. Senast om en timme måste vi ha lämnat hemmet. Och då ska hon helst ha sovit klart, ätit, och uträttat behoven (snälla, snälla) och vara påklädd och infångad (vill gärna smita när ytterkläderna är på). Väskan ska gärna vara packad och matsäcken likaså. 

Hej och hå! 

// Magda

Dagen i bilder.

Bra att öva balansen på ojämnt underlag. 

Snälla Leo. Tålmodig med barn. 

Fullt fokus på cykeln. 

Cykeln var helt klart dagens höjdpunkt. 

Cykeln var populär!

Grattis till pappa Charlie som blev tvåa och Melvins pappa Emil som blev etta. 

// Magda

Vackra höst.

Gårdagens utflykt gick till Hovdala och Hammarmölledamm. Enligt "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg", en promenad på 1-1,5 km från slottet och vi skulle vara framme vid dammen. Avståndet stämde säkert, men hädanefter får jag be honom att även ange svårighetsgrad. Omvandlat till skidbacke hade detta varit svart backe. Lätt! Och med barnvagn = off pist. Fint när vi kom fram, och vägen tillbaka gick snabbt om inte annat. Alltid något. 

Idag ska det tävlas på Hovdala. Skånecupen. Efter Elsas och min förmiddagsvila ska vi dit och heja på pappa. 

Gårdagens middag blev för övrigt succé hos fröken Turesson. Dock inte lika mycket succé hos övriga. Blev många matlådor till Elsa. Oxbringa, rotfruktsbuljong och även lite ris. Men vanlig hederlig potatis verkar vara helt omöjligt att äta. Oavsett form. Märkligt! 

Mycket att utforska. Framförallt äta på. 

Glada gänget. 

Svårflörtade barn innebär att underhållningen måste vara världsklass för att få bra bilder. Tack Frida! (Kunde inte låta bli att lägga upp denna bild..)

10 månader och 1 vecka ❤

// Magda

Höst och nya rutiner.

Hösten är här och det känns riktigt mysigt. Det är ganska fantastiskt att få leva i ett land med så skiftande årstider som Sverige. Man hinner liksom aldrig riktigt tröttna och man vet att "snart är det slut så njuuut". Kanske därför vi är så fixerade vid vädret och kanske är ett av de länder som toppar listan över "vi-som-diskuterar-vädret-mest". 

Med hösten har det även kommit in bra rutiner i vårt liv. Amningen är numera ett avslutat kapitel i Elsas liv. Halleluja för det. Men visst, ett stygn av saknad finns där samtidigt. Men det har gått jättesmidigt och verkligen över förväntan! Hon äter som en häst om hon får "vanlig" mat och välling är det bästa som finns när man myser. Herregud, hon som totalvägrat flaska ända sedan hon föddes. 

Gårdagen innebar inomhuslek med Märta och Frida. Och en liten fotosession. Inte lätt att ta bild på två vildar samtidigt. En kryper åt ena hållet och den andra åt andra hållet. Några fina bilder lyckades Frida ta ändå! 

Morgondagen ska bjuda på fint väder (nu var vi där igen...) och därmed ska största spenderas utomhus. Härligt! 

Dagens bästa var den fina Mimmi-väskan med glitter som Elsa fick av gammelmormor. En hit att bära omkring på, haha! Tack! 

En ny tand på G...

Sötisarna. Snart 9 respektive drygt 10 månader unga.

Galet rolig bild. Elsa välsignar Märta i sann Helge Fossmo anda. 

// Magda

Hela natten.

Man ska ju inte ropa hej för tidigt. Men det struntar jag i nu. Elsa har äntligen lärt sig att sova hela natten. Sover mellan 11 och 12 timmar och är glad. Det har vi väntat på. En lång väntan med störd nattsömn innebär en väntan som verkar ännu längre än vad den är. Visst, vissa nätter vaknas det flera gånger, och exempelvis i lördags blev det ingen vidare sömn efter 03.30, men får man sova ut någon natt så klarar man sig ett tag till. 

Så vi bestämmer att det är fixat. Även om även solen har sina fläckar. 

Tyst tassande mot golvet och lite "gogogaga" innebär att Elsa och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" intagit morgonvällingen och är redo för en ny dag. Idag till tonerna av "God morgon, god morgon. Hör fåglar sjunga glatt, god morgon, god morgon i kööööör!"

God morgon // Magda

10 månader.

Då var det plötsligt 10 månader, 3 timmar och 20 minuter sedan lillan kom till jorden. Tiden har gått snabbt och samtidigt inte. Så mycket som har hänt och vi har gjort väldigt mycket. Och lärt oss väldigt mycket. Kan väl säga att jag inte fått så lite sömn någonsin som under denna tid, men samtidigt inte känt en lycka som går att mäta sig med detta heller. Så känslostormar helt enkelt. 

Projekt-"sluta amma" är nu inne på tredje dygnet. Jag har helt enkelt bestämt att jag inte orkar/vill längre. Försökte sluta innan också men det misslyckades. Men nu har vi fått upp ångan och kommer att lyckas denna gång! Jag har haft tur med amningen och det har fungerat väldigt bra. Men nu är det dags att få tillbaka en del av mig själv. Det som försvårat det hela med Elsa är att hon vägrat dricka ur flaska samt ha napp. Jag har därmed fått agera båda delar och att be någon annan hjälpa till att mata/somna har ibland varit lättare sagt än gjort. 

I morse vaknade jag först här hemma. Klockan var sju och det var fortfarande tyst. Väldigt märklig känsla! Dels att jag inte vaknade själv vid fyra och dels att jag inte blev väckt av någon som ville äta. Dock gjorde "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" ett bra jobb i natt mellan 01.30 och 02.00 när det var ledsna miner här hemma. Men han lyckades, Elsa lyckades somna och jag lyckades hålla mig undan. Vet inte vem som var mest nöjd.. 

Idag blir det besök av moster, skoj! Alltså min moster. Det där med farmor/pappa/faster/mamma etc är ett gissel att reda ut nuförtiden. Men i detta fall är det alltså MIN moster som kommer på besök. 

Pelargoniorna har fått flytta in. Tveskärtarna med dem. Mindre härligt att hitta två i sängen.. Hyy!

// Magda

10 månader senare.

För tio månader sedan, 1 december 2012, var jag och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" på IKEA och åt julbord. Anledningen att jag kommer ihåg det är inte att jag bokför alla IKEA-besök. Det skulle bli jobbigt många att bokföra.

Dagen innan hade vi varit på överburenhetskontroll. En kontroll man får gå på när man gått över graviditeten mer än 14 dagar. Detta moment är grymt jobbigt psykiskt. Man blir tillsagd att vara förberedd på att det kan vara så att man blir igångsatt och att man därmed måste vara inställd på att åka hem med bebis. Det vill säga allt ska med. BB-väska, bilbarnstol och annat. Jag orkade inte bli besviken över att vi blev hemskickade och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" kom då på den eminenta idéen. Om vi inte fick hem den lilla bebisen så lovade han mig ett IKEA-besök med julbord på lördagen. 

Jag kommer så väl ihåg att jag blev glad över att bli hemskickad igen. När man väl ställs inför frågan, "vill du bli igångsatt och få galet ont?" är man helt plötsligt väldigt mycket mer intresserad av att gå på IKEA och äta julbord. För hade jag varit påstridig och blivit ledsen att bli hemskickad hade jag nog sluppit att åka hem igen. 

Den historien borde jag sälja dyrt som kampanjIdé till IKEAs marknadsavdelning. 

10 månader senare tog Elsa idag 20 svajiga steg i följd. Och oj vad hon är stolt. Som en tupp. Upprinnelsen till det hela var att hon inte fick samma uppmärksamhet av att "bara stå still och hålla balansen". Det har vi sett så mycket nu så wow-effekten uteblev. Igår blev Elsa riktigt irriterad över den uteblivna uppmärksamheten. Spände ögonen i mig och gick sedan två steg. Bara för att. Och nu är koden alltså knäckt. 

Några bilder från gårdagens babysim. En undervattenskamera var med. Hu för att bli fotograferad under vattnet. Tur att det car Elsa och Märta som var huvudpersonerna.. 

// Magda

Jag avskyr kaviar.

Ja, jag avskyr kaviar. I detta fall skulle jag vilja sträcka mig till att även använda ordet äckligt. Men som man fick lära sig i skolan, "tycker mindre om". Så det är väl det jag gör - "Jag tycker mindre om kaviar". Jag avskyr kaviar. Tycker inte om det. Punkt. 

Som ni kanske förstått vid detta laget gillar, för att inte säga älskar, min man att jäklas med mig. I detta fall har han bestämt sig för att Elsa ska älska smörgås med kaviar på. Så vidrigt.

Till lunch idag blev det smörgås. Med kaviar på för Elsa och pappa. Endast ägg för min del. Våga vägra kaviar. I samma stund som jag tänker tanken "Elsa gillar inte heller kaviar, hon är som sin mamma" hör jag ett rungande "mmmmmm". Detta kommer i samband med att kaviarsmörgåsen närmar sig henne och tilltar i styrka ju närmare smörgåsen kommer. Helt ärligt, äckligt är ordet. Och som att detta inte vore nog anser mannen att det i detta nu är lämpligt att ställa fram en tallrik med bitar av smörgås till henne. Ja, hon måste ju få lära sig att äta själv. Jahopp, hej då luktfria golv, hej stinkande hem. Och hon brukar få äta själv, eller försöka. Så tro inget annat. Men just denna typ av mat (om vi nu ska kalla det mat) är inte det jag föredrar i just det fallet. 

Så mitt älskade barn luktar numera kaviar om händerna och i hela ansiktet. För den där vidriga lukten försvinner inte i första taget. 

Det var kanske därför jag kände att det var lämpligt att glömma stekpannan med steksmör alldeles för länge på plattan nu ikväll. Nu ligger det, utan överdrift, en dimma i hela huset och vi är glada om vi kan se från soffan till tv:n. Men det luktar iallafall inte kaviar här hemma. 

Dagen har annars bestått i att göra i ordning husvagn, fixa hemma, och en snabbfika med Frida, Andreas och Elsas kompis Märta. Däremellan hann vi även med att köra fyrhjuling en sväng - Elsa, pappa och mamma, hög mysfaktor. Uppdraget var att hitta olika djur, och vi hittade minsann ett rådjur och en hare. Inte illa! 

Öppnar bakdörren och möts av denna syn. Håret stod rakt upp, snacka om torr luft och statiskt hår! 

Kaviar är "mmmmmmm"...

// Magda

Punktering och hembakt.

Lördag och så långt en bra helg. 

Natten mellan onsdag och torsdag fick liten feber och förkylningen var ett faktum på torsdagsmorgonen. Feber innebär att Elsa tycker att det är mysigt att somna och sova på mig i soffan. Feber är inte bara av ondo, fast så får man såklart inte tycka. Givetvis hade sömnen nästan ordnat till sig när förkylningen slog till. Att då sova i eget rum och säng var inte ens att tänka på. I vår säng fick det bli och ja, där var den sömnen som bortblåst. 

Fredagen var lite bättre och det hade efterfrågats lite hembakt.. Så iväg till Kvantum för att handla ingredienser. För att konstatera att bilen inte gick riktigt som jag kan komma ihåg att den ska gå. Mycket riktigt, punktering. 

Jag intar en "jag-kan-ingenting-och-vill-inte-kunna-heller"-roll i dessa lägen. Ringer Charlie och frågar vad jag ska göra och vad han tror. Knepigt för honom att veta kan tyckas. Men bättre än att "jag-kan-ingenting-och-vill-inte-kunna-heller" skulle få för sig att ingripa. Till Elsas stora förtjusning blev det ett besök på Däckcentrum och nytt däck. Fälgen hade klarat sig men "det här har varit så ett tag och du har kört en bra bit med punktering". Usch, ibland skäms man och ibland vill man bara sjunka genom marken. Jaja, man kan inte vara bra på allt. 

Hembakt blev det, chokladbollar igår och biskvier idag. Resultatet fick godkänt. Och det var inte så krångligt som jag misstänkte. Inte lika goda som de vi fick förra året av Linda och Mårten. Men helt klart godkända! Rekommenderas! Recept från Ica. Nu väntar jag bara på anmälan till "Hela Sverige bakar"... Hahaha! (Observera att jag är mycket ironisk på den punkten.)

Dagens besök i Kristianstad resulterade i att vi handlade för en smärre förmögenhet till Elsa. Men visst, hon ska ju inte behöva vara kall/blöt när hon är utomhus. Så nu kan vi vara utomhus så mycket vi vill och orkar. Usch, alltid kan försäljarna spela på ens dåliga samvete. 

Endast kylning återstår. Riktigt nöjd med resultatet! 

Mitt hjärta smälter när hon börjar stampa lite lätt när musiken går igång. Lilla loppan! Idol gillar vi. 

Dagens besök i Kristianstad resulterade i inköp (investering?) av bra ytterkläder till Elsa. Nu kan vi inte skylla på att det är kallt ute.

// Magda

Det tar sig.

Maten intagen. Dottern i sin säng. 

Mannen "klipper sig" - rakar av håret till en fasanful(l)t kort längd. Han har annars korkskruvshår. Hans enda kommentar när jag försöker övertala honom att låta bli, och när jag inser att det är lönlöst och istället tjurar, är att jag "väl får hålla mig på avstånd ett tag om jag nu tycker att det är så hemskt". Jaja, jag överlever väl. Det är värst den första veckan, sen är det bra igen. I nöd och lust, i nöd och lust.. I nöd!

Varannan vecka lyxar vi till det med matkasse från Mat och Ro. Ett företag från Kristianstad som levererar matkasse hem. Det som gör det ännu mer lyxigt är att vi har valt alternativet "Kockens Förberedda", vilket innebär att maten är färdig. På sin höjd får man skala och koka potatis. Ikväll blev det viltgryta med ädelost. Och ett glas rött. Underbart att inte behöva fundera på vad man ska äta, därefter köra och handla, släpa hem maten och sen laga. Dessutom blir det mindre disk. Sa jag att det var underbart? Rekommenderas varmt! 

Elsa har börjat "skärpa till sig" när det gäller sömnen. Ikväll somnade hon snällt i sin säng efter att ha druckit lite välling. Inte ett pip. Det är sällsynt. Väldigt sällsynt. Och ett par nätter i rad har hon sovit riktigt duktigt. Bara vaknat någon gång. I natt sov hon 20-04 och därefter till 07 efter en slurk mat. Det kan jag leva med ett tag! Peppar, peppar, ta i trä! Underbart! 

Babysimmet går som tåget och nu har vi lärt oss att dyka. Dyka innebär att man är under vattnet. Inte att man dyker från kanten. Det är riktigt skönt att få bada i en stor bassäng med 35 gradigt vatten. Dessvärre blir vi lite bortskämda. Elsa kommer med största sannolikhet att förvänta sig samma temperatur på semestern på Gran Canaria. Och definitivt jag med, badkruka som jag är. Där är det dock cirka 13-15 grader kallare i poolerna.. Kan bli en rolig överraskning om inte annat. 

Balansövning. Full koncentration. 

Omorganisering i kylskåpet. Ketchup och chokladsås i grönsakslådan. Vart annars?

// Magda 

Regn, hagel, blixt och dunder.

En oplanerad dag för mig och Elsa. När Elsas dag är slut är tanken att jag ska iväg och rida. Ska bli härligt. 

Efter Elsas förmiddagslur beslutade vi oss för att hälsa på hos Elsas morfars jobb. Promenaden är 3,2 km och tar cirka 38 minuter (enligt Google Maps). Det är inte med anledning av att ni ska tycka att jag är duktig som promenerar som jag skriver ut sträcka och tidsåtgång. Nej, om det ändå vore så. 

Vi promenerade och sprang en del av sträckan till VEAB. (Det där med att springa skrev jag dock för att imponera lite.) Besöket bestod mest av att Elsa stod med huvudet inkört mellan mina knän och hoppades att alla runt om henne skulle försvinna. Om hon kunde skulle hon nog önska att hon kunde krypa in under skinnet på mig. Iallafall, precis som i Harry Potter, dra en osynlighetsmantel över sig. Och japp, detta kopplas ihop med Separationsfasen. 

Trött och hungrig var ledorden när vi efter en timme begav oss hemåt. Det började regna lite direkt när vi kom utanför dörren, så regnskyddet åkte på vagnen och därmed Elsa. Ganska direkt efter att vi börjat gå började det hagla. Och därefter började det blixtra, åska. Och den berömda kranen var fullständigt öppen. 

Helt ärligt, hur blöt kan man bli? Jag blev så blöt som det går att bli ganska direkt. Hittade ett litet rönnträd (buske?) som minskade regndropparna med någon procent. Ett tag stod jag där, sen gav jag upp. Det var ändå lönlöst och hem skulle vi. Dagen till ära hade jag även mina glasögon på mig, mindre lyckat. Kombinationen av regn och glasögon gjorde därmed att synfältet var begränsat till cirka 10% av det normala. Det är nu det blir intressant att vägen som återstod var 3.1 km och 35 minuter. I samma sekund som jag inser att det bara är att gå på, ringer telefonen. 

Någon minut senare blir jag och Elsa upphämtade av morfar. Tack! 

Och ingen behöver vara orolig för att det gick någon nöd på Elsa. Hon satt torr i sin vagn med sitt Storm Cover. Eventuellt något chockad av hagel och blixtar kan tilläggas. 

Nu ligger vi nerbäddade i sängen med en filt över oss. Elsa sover. Och det lär hon nog göra ett tag efter dagens äventyr. 

Snart är det vår igen va? 

Nej, idag var vi trötta och kanske lite hungriga också. Och vem vill jobba när man kan leka? 

// Magda

9 1/2 månad.

Rapport från en 9 1/2 månad gammal Elsa.

I natt sov jag hela natten. Det var härligt och gjorde mig extra pigg och glad. Jag sov därav även mycket bra på dagen. Mamma och pappa är mycket nöjda med min insats. 

När man är 9 1/2 månad har man lärt sig att busa och hitta på hyss. 

Igår lärde jag mig att när det är tråkigt och jag inte vill sova på kvällen, då sträcker jag ut armen mellan spjälorna i sängen. Med en napp. Och släpper därefter ner den. En efter en. Detta kan därefter eskalera i att kasta dem. En efter en. 

Ikväll lärde jag mig även att man kan ställa sig upp i sängen. Så nu tänker jag verkligen inte sova. Det är ju toppen att kunna stå i sängen och när det bli långtråkigt kan jag variera med att kasta ut en och annan napp. 

Toppen!

Men jag är annars en snäll, busig tjej. Som blivit väldigt stor väldigt snabbt. Mamma speciellt tycker att det är lite jobbigt. Pappa är mest glad. Då kan vi snart busa, busa, busa.

Over and out. 

Flitens lampa.

Idag har det tränats. Och tränats och tränats lite till. Elsa har kommit på att man kan ställa sig upp utan att hålla i någonting. Minen hon har när hon hittat balansen och släpper stödet är obetalbar. Och ljudet, ett fniss blandat med oerhörd stolthet.

Och nu när hon lärt sig ställa sig upp i kombination med att "krypa" blir det fart här hemma. Blandar man sedan in gåvagnen i det hela har vi en riktigt lyckad kombination. Tycker Elsa. Jag har hjärtat i halsgropen och så gör vi båda likadant. Blundar och hoppas på det bästa. Pappa är den enda som gör ett seriöst försök att försöka kontrollera situationen. Han försöker lära henne hur man svänger. Dit har vi dock inte riktigt kommit ännu. 

Jag ger det en vecka. Sen kommer hon gå själv. Vi får väl se. 

Hemmet är någorlunda säkrat nu, lite eluttag kvar. Det praktiska i det hela är att Elsa allt eftersom visar vart det behöver säkras. Så det ger sig med tiden. 

Full fart, och samtidigt kolla in i kameran. 

Här någonstans brukar det bli för mycket på en gång. Titta på TV/sig själv i spegeln samtidigt som man går.. Det får bli nästa lektion. Efter vi lärt oss svänga. 

// Magda

En erfarenhet rikare.

Torsdagseftermiddagar innebär vanligtvis ridning för mig och pappa/Elsa-tid för övriga familjemedlemmar. För andra veckan i rad blev lektionen hastigt inställd och jag fick istället tillfälle att utnyttja mitt nyinköpta gymkort. Dels var jag inställd på att motionera och dels ville jag inte, för andra veckan i rad, inkräkta på kvalitetstiden mellan far och dotter. Därmed bokades ett Zumba-pass.

Visst låter det exotiskt och nästan lite spännande. Zumba.

Och visst, lite ödmjuk är man ju så klart första gången man går på ett nytt pass. Dock har jag, kanske ingen stor nyhet för de allra flesta, höga krav på mig själv och så även på min insats på Zumban. Även om det är första passet. Tilläggas bör att jag har dansat mycket showdans i mina dagar och anser därmed mig ha grunden och relativt lätt för att lära in nytt.. 

Visst har nog de flesta av oss sett TV-shop reklamen över Zumba Fitness. Ni vet när det står minst 200 personer i en jättesal. Alla ler, dansar och ser ut att ha jätteroligt (och ingen är ofräscht svettig, bara lagom). Och man tror väl på reklamen? 

Timmen mellan 16.30 och 17.30 i torsdags innehöll mycket blandade känslor. Jag häpnades över min oförmåga att följa med i dansen. Min hjärna gick på högvarv och de första 20 minuterna ansträngde jag mig till mitt yttersta för att hänga med. Men när jag stolt tror att "nu hann jag minsann snurra ett varv där också" inser jag att den otroligt energifyllda människan som håller i passet redan snurrat två... Tanken "Hur orkar hon?!" tänktes mer än en gång.  

Därefter måste jag nog erkänna att en del av mig gav upp. Och då blev det bara värre. Jag börjar studera hur komiskt det hela egentligen är, se på hela rummet och hur oerhört dåliga allihop är (ursäkta min ärlighet, men det är sant) och att den enda som med värdighet tar sig igenom passet är, just det, instruktören. Alla gör helt olika, går åt olika håll och hoppar helt i otakt. Ett tag tyckte jag att dansen (så som den var tänkt att utövas) liknade musikvideon till "Gagnam-style". Googla det så ser ni oss, i princip. 

Efter 20 minuter började jag fundera ut olika blogginlägg. Jag började leta efter ert väggur efter 30 minuter. Efter 40 minuter var jag lättad över att kunna konstatera att ja, rummet är i princip helt insynsskyddat. Efter 50 minuter var förnedringen i princip över. 

Jag ska så klart dit igen. Nu förstår jag varför de som dansar i reklamen är så väldigt glada. Zumba är ju hur roligt (att titta på) som helst! 

Håller tummarna.

Håll tummarna att natten innebär SOVA. Blir alltid lika besviken när det inte blir så, men nu tror jag verkligen att det är på gång. (Skriver mest så, innerst inne har jag nog gett upp hoppet helt.) 

Tröttare än tröttast är det nu dags för sängen och skönhetssömn. Skulle nog behöva sova 173 dygn i sträck för att bli snygg. Eftersom det där med att sova många timmar, mer nu än någonsin, inte känns så troligt har jag idag blivit stolt ägare till ett gymkort. Med korthållare att hänga om halsen. Om inte annat ser man ju ganska fräck ut i träningskläder och kortet runt halsen. Alltid en början.

Fick några mysiga bilder på mig och Elsa idag. Stora tjejen som gillar att gosa. Härligt! 

Mys mys mys. Det behöver vi mycket av.

Verkar vara en liten tand på gång igen. 

// Magda

Plötsligt hände det.

Att ha barn innebär att man inte sover som förr. Och i det stora hela så är den där sömnen inte så viktig i jämförelse. Men dessvärre verkar den vara livsviktig. Bokstavligt talat. Kroppen och framför allt huvudet blir galet av att inte få sova. Sedan jag blev gravid är det 1,5 år sedan. På 1,5 år har jag inte sovit mer än maximalt fyra timmar i sträck. Vanligtvis bara två. Och det har börjat ta ut sin rätt. 

Men så i natt hände det, eller kanske rättare sagt kunde ha hänt. Elsa somnade redan 18.30, gick inte att lägga henne senare. 18.00 blev det stora protester och det enda som återstod var sängen. Babysimmet tog nog ut sin rätt.

Hon sov till 04.30, åt och sov därefter till 06.00. Mamman, det vill säga jag, sov dock inte. Eller jag sov som jag brukar. Har ju vant mig vid när Elsa vaknar och där ligger jag klarvaken och väntar på att hon ska vakna.. Uttrycket "sova som ett barn" har jag fram tills inatt inte förstått. I natt hände det äntligen, hon sov som ett barn. 

Nu gäller det bara att hålla tummarna att en något stabilare nattsömn är inom räckhåll. 

Då återstår bara att försöka "läka" min egen sömn. Men det ska nog gå.

Och äntligen, hon kryper och är glad. Även om man får påminna henne om att följa efter mig om hon inte vill vara ensam. Det är ju oftast mycket enklare att gråta en skvätt och sträcka ut armarna. "Fröken Bekväm". 

Efter en bra natt är det lika bra att passa på. Idag blir det till att införskaffa gymkort med ambitionen att gå på gruppass. Den där semesterresan närmar sig och det finns ingen vass att gömma sig i vid poolen. Så det är bara att bita i det sura. 

Först krypturen avklarad. Från sitt rum till vårt sovrum. En tur på hela fyra meter.

Fina liljor fick jag av Frida i fredags efter en natt som inte bestod av så mycket sömn. That's what friends are for!

// Magda

Fotobok från bröllop och dop.

Hon är tillbaka igen.

Hon är tillbaka. Härligare än någonsin och oj vad jag saknat henne. Och hon är bättre än vad jag kunnat ana. Hur ska det här sluta, jag som trodde jag redan var upp över öronen förälskad. Och så ska man dessutom lära sig att säga nej? 

Maten fungerar bättre, magen fungerar bättre, sömnen fungerar bättre. Dock är det helt enkelt så att det där med att somna är ett gissel, hon avskyr det. Oavsett tid på dygnet. Elsa tar inte napp, vilket enbart är på ont. De som aldrig haft ett barn som inte tar napp tror jag inte kan föreställa sig hur det är. Det är j-o-b-b-i-g-t. Hellre lära ett äldre barn att sluta med napp än att ett barn med stort sugbehov inte kommer till ro. 

Så enda jobbiga i vår tillvaro just nu (läs: idag) är att somna. Det kan jag leva med. 

Har på nåder fått vara med på "Elsa och pappa-tiden" i eftermiddag/kväll. Min ridlektion blev inställd och de var snälla och lät mig vara med. Blev en tur till Mala för att hälsa på vovvarna och gammelmormor och gammel-Anders. När det är "Elsa och pappa-tid" får jag inte bestämma någonting. Därav blev det kvällsmat på restaurang Gyllene Fågeln. Även kallat McDonalds.

Tack för idag slut för idag.

Snälla Elsa, somna nu. 

// Magda 

Längtar efter att resa igen.

Om tre månader är det dags att åka på en kombinerad bröllops/30-års/1-års-resa. Ska bli så härligt att komma iväg hemifrån och ha två hela veckor tillsammans med bara lilla familjen. Det behöver vi. Och visst måste man även fira att vi då klarat av föräldraskapet i ett helt år? 

Hotellet visade sig vara ett riktigt lyxhotell med 5 stjärnor. Och som vanligt upptäckte jag nya saker efter jag bokat resan. I detta fall att män måste bära långbyxor i restaurangen. Tur att min man ÄLSKAR sådana saker. Han kommer troligen komma i långbyxor och bar överkropp. Bara för att. 

Men det ska bli skönt och något riktigt härligt att se fram emot. Denna gång har vi allihopa giltiga pass så akutpass på Sturup (när avresa är från Köpenhamn) ska vi nog kunna undvika denna gång. 

Några bilder från hotellet, kommer från ving.se.

Min man avskyr att titta på bilder på resmålet innan han åker dit. "Då har man ju inget att upptäcka när man väl kommer dit?!" Det är ju halva nöjet, eller?

Jag kan bara konstatera att det är skillnad mellan män och kvinnor. Iallafall mellan mig och min man. 

// Magda

En dag i kollektivtrafikens tecken.

För första gången sedan Elsa kom har jag åkt tåg. Känns som att jag gjort det ganska så mycket så en paus var välbehövlig. 

Och ska man åka kollektivt ska man åka rejält. Buss och tåg till Älmhult. Träffat kollegorna i hultet och en lunch på det. Med en snäll dotter, tack Elsa! Promenad till nya varuhuset. Buss, tåg och slutligen buss igen innan vi sex timmar senare landade i sängen. 

Det är inte annat än att det är lite mysigt att åka tåg. För när man sitter där och kommer på sig själv med att smyglyssna på andras djupa konversationer, och samtidigt diskret stirra på dem och gärna gapa lite också åt tokigheterna som sägs. Det är då man inser tjusningen med att åka kollektivt. Och samtidigt inser jag att jag glömt alla oskrivna lagar. Jag hade iallafall vett att inte åka mitt i rusningstrafik, i övrigt överträdde jag och min barnvagn nog samtliga kollektivtrafikregler.

Det blev en tur till IKEA när vi var i Älmhult. Min ena kollega ryggade tillbaka när jag berättade om mina planer för dagen. Men det gick faktiskt över förväntan. Efter att ha hållit låda på IT-avdelningen, lekt "tagen" och lunchat var fröken Turesson helt slut och somnade snällt (?!) i vagnen. Ingen är mer förvånad än jag. 

Projekt "myshörna" på Elsas rum skulle påbörjas och inhandlingen skedde så klart på IKEA. 360 kr - det är jag nöjd med! Jag la två bäddmadrasser till spjälsäng ovanpå varandra. Ett dra-på-lakan på det och sen kuddar. Inget märkvärdigt men mysigt blev det och lite mindre eko på Elsas rum. Nu återstår lite tavlor i Elsas höjd och ett försök att tapetsera rullgardinen.. Får leta tapetrester en regnig dag. Och ha en ny rullgardin i beredskap om det inte går som det är tänkt.

Noga kontrolläsning av IKEA-kvittot. Elsa är min personliga revisor nuförtiden..

...och även inredningsinspektör. 

Ett steg i rätt riktning. Del 1 klar. 

// Magda

Kräftor och babysim.

Helgen har gått och det är återigen ny vecka. Även ny årstid, officiellt höst. Och som på beställning är det riktigt höstväder, om än med en solig eftermiddag. 

I lördags bjöds det på kräftor på Hassellunden. Familjen Pettersson/Lavin var inbjudna och kräfthattarna var på. Såklart dukat till sex personer och Elsa och Märta satt snällt och tittade på spektaklet. Som alltid kommenterar min man hur dumt det egentligen är att äta kräftor. Det bör rimligtvis gå åt mer energi att komma åt maten än vad den innehåller. Och visst, så är det nog. Tur att tillbehören innehåller kalorier så att det räcker och blir över. 

Söndagen bjöd så klart på gudstjänst klockan 11, så man fick passa sig för att bli alltför dålig av kräftorna. Nä, kanske inte hör till vanligheten med söndagsgudstjänst i vår familj, men Elsas dopängel skulle hämtas och därav besöket. Det var riktigt mysigt och hela gudstjänsten var anpassad till mindre barn. Fröken Turesson gillade det skarpt. Särskild delen med att göra höga ljud och vara fascinerad av akustiken.. 

Och sen är lektion 1 av 8 avklarad på babysimmen. Målet: Att "hoppa" (bli knuffad/slängd?!!) från kanten, ta sig upp till ytan och återvända till kanten och hålla sig kvar. Hallå?! Hon har precis lärt sig sitta! Nästa gång måste jag nog dubbelkolla om det var JAG eller min dotter som skulle utföra den där manövern. Jag vägar nämligen om man inte får hålla för näsan. Hur ska detta sluta? 

Nu sover hon snällt i sängen och jag tänkte passa på att duscha och om turen är på min sida eventuellt hinna laga något ätbart också. Klockan åtta är det Idol. Och även om jag skäms en del för att erkänna det så är det ganska skoj att titta på uttagningen. Heja förnedrings-TV! 

Fröken är något skeptisk till maten.. I detta fall är jag beredd att hålla med henne. 

Simmarna redo för lektion 1. 

Efter bad blev det fika. En fika i lugn och ro trodde mammorna. Lagom till maten var serverad vaknade både Elsa och Märta. Inte missar man något sådant.. 

//Magda

Studiebesök.

Gårdagen var minst sagt fullspäckad. Information på Familjens Hus om barnomsorg i Hässleholm Kommun. Den informationen kunde jag ha gett utan problem och tiden kunde helt klart ha använts till något vettigare (läs: vettigt). Men vi var där iallafall och Elsa hittade en ny kompis, en Charlie. Jag, precis som Charlies mamma, insåg ganska så snabbt att våra barn hade något gemensamt. De väste båda två. Så de snackade/väste och vi kunde pusta ut. De är normala, de är normala, de är normala.. 

En snabb tur hem och en powernap för fröken Turesson. Därefter var det dags för ridning för mamma och lek för Elsa. Det gick bra för både Elsa och mamma. Och för er som undrar, vet att det finns de som gör det, hästen klarade sig fint också. (Tack för omtanken älskling..)

Vätskebrist på kvällen för mig och därmed en tidig kväll för fröken. Då kunde jag vila mig också. 

När vi ändå har ångan uppe var det lika bra att även ta en tur till Lund idag för att hälsa på hos jobbet. Det där med att planera in ett besök sådär kan tyckas som en självklarhet. Som mamma tänker man genast på elvamiljonerfemhundrasjuttiotre saker som ska klaffa. En av sakerna som skulle prickas in, och som kan räknas till en av de viktigaste, var att Elsa skulle sova innan. Jag tänkte att hon skulle sova i bilen. Det ville inte Elsa. Jag tänkte att jag kunde gå en runda med vagnen innan i fall det inte fungerade med bilen. Det ville inte Elsa. Elsa ville helt enkelt inte. Väl införstådd i att det skulle få konsekvenser  gav jag upp. Lagom till lunchen skulle intas fick det konsekvenser. Stackars alla som bestämt sig för att luncha på restaurang Höjdpunkten i Lund. Behöver jag tillägga att vi inte tog kaffe på maten? 

En superfin bröllopspresent fick jag också från kollegor och banken. En karaff/vas från den Älmhultsplacerade designern Lotta Pettersson. Tack! Bild kommer in action.

Väl hemma igen vet jag inte vem av mig och Elsa som är tröttast. Tur att det är helg så vi kan vila upp oss ordentligt. 

Vi hittade chokladpengar att leka med. Troligtvis så nära riktiga mynt vi kommer på banken. 

Det gäller att visa sig från sin allra bästa sida när man besöker mammas jobb. Tack älskling!