Regn, hagel, blixt och dunder.

En oplanerad dag för mig och Elsa. När Elsas dag är slut är tanken att jag ska iväg och rida. Ska bli härligt. 

Efter Elsas förmiddagslur beslutade vi oss för att hälsa på hos Elsas morfars jobb. Promenaden är 3,2 km och tar cirka 38 minuter (enligt Google Maps). Det är inte med anledning av att ni ska tycka att jag är duktig som promenerar som jag skriver ut sträcka och tidsåtgång. Nej, om det ändå vore så. 

Vi promenerade och sprang en del av sträckan till VEAB. (Det där med att springa skrev jag dock för att imponera lite.) Besöket bestod mest av att Elsa stod med huvudet inkört mellan mina knän och hoppades att alla runt om henne skulle försvinna. Om hon kunde skulle hon nog önska att hon kunde krypa in under skinnet på mig. Iallafall, precis som i Harry Potter, dra en osynlighetsmantel över sig. Och japp, detta kopplas ihop med Separationsfasen. 

Trött och hungrig var ledorden när vi efter en timme begav oss hemåt. Det började regna lite direkt när vi kom utanför dörren, så regnskyddet åkte på vagnen och därmed Elsa. Ganska direkt efter att vi börjat gå började det hagla. Och därefter började det blixtra, åska. Och den berömda kranen var fullständigt öppen. 

Helt ärligt, hur blöt kan man bli? Jag blev så blöt som det går att bli ganska direkt. Hittade ett litet rönnträd (buske?) som minskade regndropparna med någon procent. Ett tag stod jag där, sen gav jag upp. Det var ändå lönlöst och hem skulle vi. Dagen till ära hade jag även mina glasögon på mig, mindre lyckat. Kombinationen av regn och glasögon gjorde därmed att synfältet var begränsat till cirka 10% av det normala. Det är nu det blir intressant att vägen som återstod var 3.1 km och 35 minuter. I samma sekund som jag inser att det bara är att gå på, ringer telefonen. 

Någon minut senare blir jag och Elsa upphämtade av morfar. Tack! 

Och ingen behöver vara orolig för att det gick någon nöd på Elsa. Hon satt torr i sin vagn med sitt Storm Cover. Eventuellt något chockad av hagel och blixtar kan tilläggas. 

Nu ligger vi nerbäddade i sängen med en filt över oss. Elsa sover. Och det lär hon nog göra ett tag efter dagens äventyr. 

Snart är det vår igen va? 

Nej, idag var vi trötta och kanske lite hungriga också. Och vem vill jobba när man kan leka? 

// Magda