Flitens lampa.

Idag har det tränats. Och tränats och tränats lite till. Elsa har kommit på att man kan ställa sig upp utan att hålla i någonting. Minen hon har när hon hittat balansen och släpper stödet är obetalbar. Och ljudet, ett fniss blandat med oerhörd stolthet.

Och nu när hon lärt sig ställa sig upp i kombination med att "krypa" blir det fart här hemma. Blandar man sedan in gåvagnen i det hela har vi en riktigt lyckad kombination. Tycker Elsa. Jag har hjärtat i halsgropen och så gör vi båda likadant. Blundar och hoppas på det bästa. Pappa är den enda som gör ett seriöst försök att försöka kontrollera situationen. Han försöker lära henne hur man svänger. Dit har vi dock inte riktigt kommit ännu. 

Jag ger det en vecka. Sen kommer hon gå själv. Vi får väl se. 

Hemmet är någorlunda säkrat nu, lite eluttag kvar. Det praktiska i det hela är att Elsa allt eftersom visar vart det behöver säkras. Så det ger sig med tiden. 

Full fart, och samtidigt kolla in i kameran. 

Här någonstans brukar det bli för mycket på en gång. Titta på TV/sig själv i spegeln samtidigt som man går.. Det får bli nästa lektion. Efter vi lärt oss svänga. 

// Magda