10 månader senare.

För tio månader sedan, 1 december 2012, var jag och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" på IKEA och åt julbord. Anledningen att jag kommer ihåg det är inte att jag bokför alla IKEA-besök. Det skulle bli jobbigt många att bokföra.

Dagen innan hade vi varit på överburenhetskontroll. En kontroll man får gå på när man gått över graviditeten mer än 14 dagar. Detta moment är grymt jobbigt psykiskt. Man blir tillsagd att vara förberedd på att det kan vara så att man blir igångsatt och att man därmed måste vara inställd på att åka hem med bebis. Det vill säga allt ska med. BB-väska, bilbarnstol och annat. Jag orkade inte bli besviken över att vi blev hemskickade och "han-jag-inte-får-nämna-vid-namn-på-denna-blogg" kom då på den eminenta idéen. Om vi inte fick hem den lilla bebisen så lovade han mig ett IKEA-besök med julbord på lördagen. 

Jag kommer så väl ihåg att jag blev glad över att bli hemskickad igen. När man väl ställs inför frågan, "vill du bli igångsatt och få galet ont?" är man helt plötsligt väldigt mycket mer intresserad av att gå på IKEA och äta julbord. För hade jag varit påstridig och blivit ledsen att bli hemskickad hade jag nog sluppit att åka hem igen. 

Den historien borde jag sälja dyrt som kampanjIdé till IKEAs marknadsavdelning. 

10 månader senare tog Elsa idag 20 svajiga steg i följd. Och oj vad hon är stolt. Som en tupp. Upprinnelsen till det hela var att hon inte fick samma uppmärksamhet av att "bara stå still och hålla balansen". Det har vi sett så mycket nu så wow-effekten uteblev. Igår blev Elsa riktigt irriterad över den uteblivna uppmärksamheten. Spände ögonen i mig och gick sedan två steg. Bara för att. Och nu är koden alltså knäckt. 

Några bilder från gårdagens babysim. En undervattenskamera var med. Hu för att bli fotograferad under vattnet. Tur att det car Elsa och Märta som var huvudpersonerna.. 

// Magda